sammanfattning av den senaste tiden.
Det var allt för länge sen jag skrev något, det har massa olika anledningar, men här kommer en stor sammanfattning om vad som hänt och skall hända!
Vi åkte ut till Robins familjs landställe på dalarö helgen den 17-19 juni, dels för att vara barnvakter men också för att kunna förkovra oss i all den litteratur om båtar och båtliv vi vid det här laget hade lagt rabarber på. Jag läste mycket i Arholma-Landsort din guide till skärgårdens öar, gäst- och naturhamnar. och började bygga upp en rätt bra uppfattning om vart jag ville segla, vilka hamnar jag ville att vi skulle sova i osv. Vi köpte dessutom ett gäng båttidningar, i "Båtnytt" så läste jag artikeln "batteriskolan" och fick mina drömmar om kylskåp i båten brutalt sågade så länge vi inte har någon form av elgenerator. Däremot så stod det en hel del annat matnyttigt, det tipsades om att byta alla lampor till LED lampor då de drar mycket mindre. Man skulle även försöka se till att ladda de el prylar man har med sig i land i första hand (vi kommer ha våra mobiler och antagligen Ipad och kanske en bärbar dator med oss). Om vi inte oväntat vinner på Lotto de närmsta dagarna så lär vi få klara oss utan någon större strömförbrukning ombord i sommar...
På lördagen så tog vi Robins pappas RIB båt Från Dalarö till Bullandö en resa på knappt en timme i rätt så hård vind. Vi käkade glass och visade Snorpan för Robins småsyskon, vi lämnade också ett par seglarjackor vi fått av Robins farföräldrar som vi ska ha hängandes i båten. Efter att ha fått i oss glass och kaffe så tankade vi RIB båten, 780 kr kostade det med en halv tank(!) känns som att det var ett bra val att köpa segelbåt. Vi tog båten tillbaka till dalarö och jag och Robin gick och handlade en till båt tidning.
På söndagen så regnade det, men fram på eftermiddagen började det att spricka upp och jag och Robin tog Rib båten till Dalarö skans för att vi hade tänkt att ta oss en kaffe, det var tyvärr stängt men vi fick oss en rätt otrevlig överaskning. När vi rundade Dalarö skans så slog en riktigt obehaglig skitlukt mot oss, bakom ön så låg det en mindre ö som helt hade tagits över av skarvar. Skarven är en sjöfågel som bildar kolonier på småöar, fågeln har en riktigt illaluktande och tydligen gifitg avföring vilket dödar allt liv på runt kolonien. Det finns en hel del åsikter om skarven och att den är snarare är ett skadedjur än en sjöfågel värd att ha i skärgården. Jag lutar väl åt att hålla med efter den otrevliga stanken...
Vi bestämde oss för att stanna kvar ute på Dalarö ytterliggare en dag, vi planerade att kanske åka ned mot Nynäshamn med motorbåten för att titta på Robins mosters nya landsställe som ligger på en Ö där nere. Men min mobil ringde och jag fick erbjudande om ett nytt jobb jag sökt som jag skulle börja på dagen efter så vi åkte hem istället.
På onsdagen så hade vi bokat in en seglardag med Robins pappa, vi blev upp plockade vid Slussen och åkte bil ut till Bullandö, det är skönt de få gånger det händer... När vi kom ut mötes vi dock av en rätt jobbig grej... Det stod vatten 10 cm upp i sittbrunnen, kanske inte så farligt tänker ni? När jag öppnade dörren ned till ruffen så stod det även där vatten, ca 20 cm över durken... Inte en så rolig start på dagen tyckte vi, vi pumpade ut allt vatten och sen så var det dags att felsöka, vi kom fram till att självlänsen som vi tidigare bara trott varit ingenproppad av skräp visade sig leda ned till kölsvinet istället för ut genom skrovet. Anledningen till det får gärna någon förklara för mig om den kan. Dessutom så läcker stuvluckan i aktern något helt absurt så jag måste ta tag i det och läsa på lite om hur man ska göra när man borrar i däcket så att jag kan sätta dit dels en ny låsmekanism på den men sen också nya gummilister.
Jag fick under processen med felsökningen krypa runt rätt mycket inne i skrovet på båten, det var halvkul men lärofyllt.
När vi fått ordning på vår lilla översvämning så började vi göra i ordning båten för själva seglatsen, Ove (Robins pappa) tyckte att det räckte att vi seglade med fock (det minsta förseglet) vilket gjorde att jag drog en lättnadens suck... Jag hade varit lite orolig att han skulle tycka att vi skulle segla spinnaker direkt, men tack och lov så tyckte han att det var bäst att vi började lite mer lagom. frammåt lunchtid så var vi klara med förberedelserna och kastade loss. Vi hissade segel direkt utanför marinan och slörade bort till Djuröbron, när vi seglat under den så beslutade ove att vi skulle testa att kryssa. Vi vände och jag höll på att kissa på mig för att vi lutade så mycket men vande mig ganska snabbt. Vi satte på vår gamla logg och toppade 6 knop (drygt 11 km/h) det är ganska snabbt för en segelbåt i vår storlek. Efter ett par timmars seglande fram och tillbaka utanför marinan så tyckte Ove att det var läge att reva seglen och prova hur lång ankarlinan var. Vi uppmätte dryga 50 meter när vi provankrade, fullt tillräckligt.
Vi åkte tillbaka för motor till vår båtplats och gick först och handlade nytt tågvirke (repen man har för att lägga till med) på butiken på marinan, sen plockade vi ur alla segel utom focken och storseglet och Ove tog med sig dem i sin bil till Dalarö. Jag och Robin hoppade av vid Sickla köpcentrum på väg in till stan, där vi gick på vår nya favorit affär Erlandssons brygga. Tyvärr finns inga foton från seglingen, jag var alldeles för skraj för att hala upp nån kamera under seglingen.
Vi köpte lite nya shackel och tittade på ett sittbrunnstält. Dessutom så kände vi att vi fått så pass mycket kött på benen att vi skulle segla över midsommarhelgen, om än i korta etapper och bara om det var fint väder med måttliga vindar.
På torsdagen var det fortfarande oklart hur vädret skulle vara under helgen, men vi tog chansen och åkte tillbaka till Sickla för att handla, vi köpte ett sittbrunnstält och mat för nästan en tusenlapp inför helgens strappatser. Vi köpte också en liten gummibåt (en sån där som barn har och leker med vid badstränder fast kanske lite större) som vi provade hemma i vardagsrummet. Gummibåten köpte vi så att vi enklare ska kunna lägga till i naturhamnar då snorpan väger lite för mycket för att man ska kunna trycka ifrån henne när man lägger till vid klippor.
Vår lilla gummibåt
På midsommarafton regnade det, vi åkte ändå ut till båten och satte upp sittbrunnstältet, men vi hade ju bestämt oss för att inte segla i dåligt väder så vi bestämde oss för att fira midsommar i land och sen åka ut tidigt dagen efter och segla lördag-söndag. På lördagmorgonen precis när vi skulle åka så öppnade sig himlen och regnet bara öste ned. Vi bestämde oss för att skjuta på seglningen än en gång... På söndagen var vi däremot tvungna att åka ut då jag glömt min mobiltelefon när vi var där på midsommarafton.
Jag fick en present av Robin som hon köpt till oss, en e-kurs till förarintyget som jag har kikat lite grann på. Så nu ska det bli ordning och reda!
E-kurs materialet
Vi spenderade hela dagen ute på marinan, gick runt och tittade på båtar, bland annat hittade vi en annan RJ85 den var i behov av rätt mycket kärlek skulle man kunna säga om man var snäll och andra hårdare saker om man inte var snäll... Någon seglning blev det inte för oss den här dagen heller men vi hade det väldigt trevligt i alla fall.
Under veckan har det inte blivit så värst mycket båtliv tyvärr. Jag har jobbat mycket och har bara kunnat läsa litegrann, men har inte lyckats besöka snorpan en enda gång.
Det här inlägget får räcka som sammanfattning av de senaste två veckorna, jag ska skriva ett utvärderingsinlägg efter att jag ätit ikväll som får sammanfatta mitt projektarbete, men jag har fått mersmak och kommer tillsammans med Robin att ha kvar bloggen där vi kommer att skriva om saker som har med S/Y Snorpan och vårt båtliv att göra.
Vi åkte ut till Robins familjs landställe på dalarö helgen den 17-19 juni, dels för att vara barnvakter men också för att kunna förkovra oss i all den litteratur om båtar och båtliv vi vid det här laget hade lagt rabarber på. Jag läste mycket i Arholma-Landsort din guide till skärgårdens öar, gäst- och naturhamnar. och började bygga upp en rätt bra uppfattning om vart jag ville segla, vilka hamnar jag ville att vi skulle sova i osv. Vi köpte dessutom ett gäng båttidningar, i "Båtnytt" så läste jag artikeln "batteriskolan" och fick mina drömmar om kylskåp i båten brutalt sågade så länge vi inte har någon form av elgenerator. Däremot så stod det en hel del annat matnyttigt, det tipsades om att byta alla lampor till LED lampor då de drar mycket mindre. Man skulle även försöka se till att ladda de el prylar man har med sig i land i första hand (vi kommer ha våra mobiler och antagligen Ipad och kanske en bärbar dator med oss). Om vi inte oväntat vinner på Lotto de närmsta dagarna så lär vi få klara oss utan någon större strömförbrukning ombord i sommar...
På lördagen så tog vi Robins pappas RIB båt Från Dalarö till Bullandö en resa på knappt en timme i rätt så hård vind. Vi käkade glass och visade Snorpan för Robins småsyskon, vi lämnade också ett par seglarjackor vi fått av Robins farföräldrar som vi ska ha hängandes i båten. Efter att ha fått i oss glass och kaffe så tankade vi RIB båten, 780 kr kostade det med en halv tank(!) känns som att det var ett bra val att köpa segelbåt. Vi tog båten tillbaka till dalarö och jag och Robin gick och handlade en till båt tidning.
På söndagen så regnade det, men fram på eftermiddagen började det att spricka upp och jag och Robin tog Rib båten till Dalarö skans för att vi hade tänkt att ta oss en kaffe, det var tyvärr stängt men vi fick oss en rätt otrevlig överaskning. När vi rundade Dalarö skans så slog en riktigt obehaglig skitlukt mot oss, bakom ön så låg det en mindre ö som helt hade tagits över av skarvar. Skarven är en sjöfågel som bildar kolonier på småöar, fågeln har en riktigt illaluktande och tydligen gifitg avföring vilket dödar allt liv på runt kolonien. Det finns en hel del åsikter om skarven och att den är snarare är ett skadedjur än en sjöfågel värd att ha i skärgården. Jag lutar väl åt att hålla med efter den otrevliga stanken...
Vi bestämde oss för att stanna kvar ute på Dalarö ytterliggare en dag, vi planerade att kanske åka ned mot Nynäshamn med motorbåten för att titta på Robins mosters nya landsställe som ligger på en Ö där nere. Men min mobil ringde och jag fick erbjudande om ett nytt jobb jag sökt som jag skulle börja på dagen efter så vi åkte hem istället.
På onsdagen så hade vi bokat in en seglardag med Robins pappa, vi blev upp plockade vid Slussen och åkte bil ut till Bullandö, det är skönt de få gånger det händer... När vi kom ut mötes vi dock av en rätt jobbig grej... Det stod vatten 10 cm upp i sittbrunnen, kanske inte så farligt tänker ni? När jag öppnade dörren ned till ruffen så stod det även där vatten, ca 20 cm över durken... Inte en så rolig start på dagen tyckte vi, vi pumpade ut allt vatten och sen så var det dags att felsöka, vi kom fram till att självlänsen som vi tidigare bara trott varit ingenproppad av skräp visade sig leda ned till kölsvinet istället för ut genom skrovet. Anledningen till det får gärna någon förklara för mig om den kan. Dessutom så läcker stuvluckan i aktern något helt absurt så jag måste ta tag i det och läsa på lite om hur man ska göra när man borrar i däcket så att jag kan sätta dit dels en ny låsmekanism på den men sen också nya gummilister.
Jag fick under processen med felsökningen krypa runt rätt mycket inne i skrovet på båten, det var halvkul men lärofyllt.
När vi fått ordning på vår lilla översvämning så började vi göra i ordning båten för själva seglatsen, Ove (Robins pappa) tyckte att det räckte att vi seglade med fock (det minsta förseglet) vilket gjorde att jag drog en lättnadens suck... Jag hade varit lite orolig att han skulle tycka att vi skulle segla spinnaker direkt, men tack och lov så tyckte han att det var bäst att vi började lite mer lagom. frammåt lunchtid så var vi klara med förberedelserna och kastade loss. Vi hissade segel direkt utanför marinan och slörade bort till Djuröbron, när vi seglat under den så beslutade ove att vi skulle testa att kryssa. Vi vände och jag höll på att kissa på mig för att vi lutade så mycket men vande mig ganska snabbt. Vi satte på vår gamla logg och toppade 6 knop (drygt 11 km/h) det är ganska snabbt för en segelbåt i vår storlek. Efter ett par timmars seglande fram och tillbaka utanför marinan så tyckte Ove att det var läge att reva seglen och prova hur lång ankarlinan var. Vi uppmätte dryga 50 meter när vi provankrade, fullt tillräckligt.
Vi åkte tillbaka för motor till vår båtplats och gick först och handlade nytt tågvirke (repen man har för att lägga till med) på butiken på marinan, sen plockade vi ur alla segel utom focken och storseglet och Ove tog med sig dem i sin bil till Dalarö. Jag och Robin hoppade av vid Sickla köpcentrum på väg in till stan, där vi gick på vår nya favorit affär Erlandssons brygga. Tyvärr finns inga foton från seglingen, jag var alldeles för skraj för att hala upp nån kamera under seglingen.
Vi köpte lite nya shackel och tittade på ett sittbrunnstält. Dessutom så kände vi att vi fått så pass mycket kött på benen att vi skulle segla över midsommarhelgen, om än i korta etapper och bara om det var fint väder med måttliga vindar.
På torsdagen var det fortfarande oklart hur vädret skulle vara under helgen, men vi tog chansen och åkte tillbaka till Sickla för att handla, vi köpte ett sittbrunnstält och mat för nästan en tusenlapp inför helgens strappatser. Vi köpte också en liten gummibåt (en sån där som barn har och leker med vid badstränder fast kanske lite större) som vi provade hemma i vardagsrummet. Gummibåten köpte vi så att vi enklare ska kunna lägga till i naturhamnar då snorpan väger lite för mycket för att man ska kunna trycka ifrån henne när man lägger till vid klippor.
Vår lilla gummibåt
På midsommarafton regnade det, vi åkte ändå ut till båten och satte upp sittbrunnstältet, men vi hade ju bestämt oss för att inte segla i dåligt väder så vi bestämde oss för att fira midsommar i land och sen åka ut tidigt dagen efter och segla lördag-söndag. På lördagmorgonen precis när vi skulle åka så öppnade sig himlen och regnet bara öste ned. Vi bestämde oss för att skjuta på seglningen än en gång... På söndagen var vi däremot tvungna att åka ut då jag glömt min mobiltelefon när vi var där på midsommarafton.
Jag fick en present av Robin som hon köpt till oss, en e-kurs till förarintyget som jag har kikat lite grann på. Så nu ska det bli ordning och reda!
E-kurs materialet
Vi spenderade hela dagen ute på marinan, gick runt och tittade på båtar, bland annat hittade vi en annan RJ85 den var i behov av rätt mycket kärlek skulle man kunna säga om man var snäll och andra hårdare saker om man inte var snäll... Någon seglning blev det inte för oss den här dagen heller men vi hade det väldigt trevligt i alla fall.
Under veckan har det inte blivit så värst mycket båtliv tyvärr. Jag har jobbat mycket och har bara kunnat läsa litegrann, men har inte lyckats besöka snorpan en enda gång.
Det här inlägget får räcka som sammanfattning av de senaste två veckorna, jag ska skriva ett utvärderingsinlägg efter att jag ätit ikväll som får sammanfatta mitt projektarbete, men jag har fått mersmak och kommer tillsammans med Robin att ha kvar bloggen där vi kommer att skriva om saker som har med S/Y Snorpan och vårt båtliv att göra.
Fixardag och dynproblem
Sen förra inlägget har vi haft ytterliggare problem med våran dynbeställning. När Robin gick för att beställa de vi hade panikmätt häromdagen så sa säljaren på Kungsängen att han kunde fixa vår bestälning på en vecka. Så det blev så i vilket fall, men så igår på eftermiddagen fick Robin ett samtal av säljarens chef som sa att vi inte kunde få den rabatt vi blivit lovade för att vi inte beställde en "hel" produkt. Men Robin visade upp en rättshaveristisk ådra och skickade ett mail till kundservice och hotade med konsumentsombudsmannen för vilseledande marknadsföring. Så i morse så ringer kundservice och ber så mycket om ursäkt och lovar att genast fixa vårt problem. Det känns väldigt bra.
Vi var på Östersjökompaniet på Kungsholmen och tittade på lite olika tyger till dynorna, vi fick med oss ett par olika prover hem så vi ska bestämma oss ikväll eller i helgen.
Vädret på Bullandö var inget vidare, men inget regn föll i alla fall.
Efter Östersjökompaniet så satte jag mig på bussen ut mot Bullandö och 1 timme och 20 minuter senare var jag framme. Jag började med att demontera listerna kring dörren för att sen slipa och olja. Sen tog jag loss skotskenan (skenan som repet man styr storseglet med sitter i) och slipade och oljade plankan den sitter i. Allt blev riktigt bra och no är faktiskt alla träarbeten utvändigt klara(utom att vi ska bygga roderförlängare).
Den färdiga och superfräscha sittbrunnen!
Sen mätte jag och fotade massor för att Robin hade någon idé om hur vi skulle lösa myggnätsproblemet, jag tror att hon har tänkt att vi ska bygga någon special lucka.. Efter att ha kokat en kopp kaffe på reservköket (vi slängde ut vårt fotogenkök i söndags då det var lite väl slitet) så kom jag på att jag kanske kunde lösa problemet med våran igenproppade självläns med hjälp av t-röd. Det gick hyffsat bra och nu klarar vi oss så länge det inte kommer in några mängder med vatten.
Nödköket med improviserade värmeskydd av kastruller och koppen kaffe.
Vi var på Östersjökompaniet på Kungsholmen och tittade på lite olika tyger till dynorna, vi fick med oss ett par olika prover hem så vi ska bestämma oss ikväll eller i helgen.
Vädret på Bullandö var inget vidare, men inget regn föll i alla fall.
Efter Östersjökompaniet så satte jag mig på bussen ut mot Bullandö och 1 timme och 20 minuter senare var jag framme. Jag började med att demontera listerna kring dörren för att sen slipa och olja. Sen tog jag loss skotskenan (skenan som repet man styr storseglet med sitter i) och slipade och oljade plankan den sitter i. Allt blev riktigt bra och no är faktiskt alla träarbeten utvändigt klara(utom att vi ska bygga roderförlängare).
Den färdiga och superfräscha sittbrunnen!
Sen mätte jag och fotade massor för att Robin hade någon idé om hur vi skulle lösa myggnätsproblemet, jag tror att hon har tänkt att vi ska bygga någon special lucka.. Efter att ha kokat en kopp kaffe på reservköket (vi slängde ut vårt fotogenkök i söndags då det var lite väl slitet) så kom jag på att jag kanske kunde lösa problemet med våran igenproppade självläns med hjälp av t-röd. Det gick hyffsat bra och nu klarar vi oss så länge det inte kommer in några mängder med vatten.
Nödköket med improviserade värmeskydd av kastruller och koppen kaffe.
Bakslag
Som rubriken antyder så stötte vi på ett bakslag igår, när Robin var inne och skulle beställa dynor så medelade Kungsängen att det var 5-6 veckors leveranstid på måttbeställda dynor. Det har vi inte alls lust att vänta så vi bestämde oss för att beställa madrassmaterial och skära ut dynorna själva. Så i morse fick jag mäta alla våra malla så att Robin kan gå tillbaka till kungsängen och beställa så mycket material vi vill ha.
Annars så har jag ägnat mig åt att läsa kurslitteraturen till förarintyget och kustskepparintyget, så nu kan jag allt om sjöregler och navigering (nästan iaf). Det blir nog så att man avlägger prov på dem båda i höst/vinter om andan faller på.
Annars så har jag ägnat mig åt att läsa kurslitteraturen till förarintyget och kustskepparintyget, så nu kan jag allt om sjöregler och navigering (nästan iaf). Det blir nog så att man avlägger prov på dem båda i höst/vinter om andan faller på.
Söndagsfix
Det bidde inget fix i fredags men istället åkte både jag och Robin ut till Bullandö idag. Vi fick en hel del bra grejer gjort. Robin har mallat ordentligt hur dynorna ska vara, tydligen hade säljaren på Kungsängen sagt att det blev mycket bättre om man gjorde ordentliga mallar, dock var det 40% rea som slutade i fredags, men Robin lyckades flörta till sig en förlängd rea om vi lämnar in mallarna nu i veckan. Det innebär att med tyg och dynor så kommer vi undan med att bara betala runt 3000 kr det gör att jag kan svälja svartsjukan... Nästa helg blir det till att sy dynöverdragen, då ska vi åka till Robins familjs landsställe och barnvakta så det blir perfekt.
Robin tillverkar mall i förpiken.
Jag började med att kika på en rätt märklig och väldigt ful elinstallation som gick till mastlanternan, den verkade inte fungera, men verkade heller inte farlig så den får vara kvar tills vidare.
Sen gick jag på lite roligare saker. Jag gjorde rent de sista mellan de sista plankorna på sittbrunnsdurken och började sen olja den. Den hann få sig tre lager och även dörren till ruffen fick ett extra lager.
sittbrunnsdurken förre olja.
Sittbrunnsdurken efter olja.
Dörren fick ett till lager kärlek.
Medan jag oljade så gick Robin runt och knackade på däcket för att lyssna efter eventuella ihålliga ljud, som betyder problem. Låter det ihåligt så kan det vara ett tecken delaminering, delaminering innebär att det kommit in fukt mellan skikten av glasfiberväv i plasten vilket försvagar konstruktionen. Det går att åtgärda men är lite meckigt. Som tur var det inget som lätt konstigt så Snorpan verkar vara i ett bra skick, vi konstaterade även att det inte verkade så allvarligt med läckage mellan däck och skrov utan att det snarare var så att klistret under tapeten släppt av ålder, men vi får nog undersöka det ordentligt med fuktmätare när vi får chansen.
Under tiden vi höll på att jobba kom en kvinna och frågade om vi kunde hjälpa henne och hennes man med att bära ut deras mast till kajen så att de kunde göra klart den för påmastning. Vi hjälpte självklart till och blev efteråt bjudna på kaffe och chokladbit. Efter kaffet fick vi komma in och titta i deras superfina 32 fotare, de hade det verkligen ombonat och vi blev ordentligt inspirerade av att se en så fint inredd båt. Det är härligt med hur det känns som att man är kompis med alla andra båtägare helt plötsligt, folk hjälper varandra och hejar när man möts på kajerna.
Efter en eftermiddags slit så tyckte vi att vi var värda lite ordentlig mat och spatserade bort till Bullandö krog. Det blev pasta för min del och en vegatarisk ceasar sallad till Robin, hon fick även en cognac efter maten men det fick inte jag för jag skulle göra något nödvändigt men läskigt efter maten... Vi var tvugna att byta ut vår trasiga windex (mockapären som sitter högst upp i masten och pekar åt det håll vinden kommer ifrån, så man ska veta hur man ska segla.), för att slippa fälla masten så skulle jag klättra upp 12 meter i mastkranen och byta den.
Varsin bild på Bullandö krog.
Vi fick ge oss ut på vår jungfrutur med båten för att komma till mastkranen, turen var väl knappt 100 meter, men jag var ändå ordentligt nervös vid rodret. Läskigt att köra i en trång hamn med en båt som man inte har en aning om hur den svarar på roderrörelser. Men det gick prima, något man inte kan säga om själva windexbytet från början. Efter en bra stunds krångel, med tappade skruvar och en egen liten ombyggnad på 12 meters höjd så gick det vägen.
Jag var ordentligt skakis när jag kom ner, men det var inte så värst farligt där uppe, hade nog världens adrenalinpåslag. Jag kan ju säga att jag inte avundas de som måste upp i masten när de är ute på atlantseglingar eller dylikt.
Jag på väg upp för mastkranen.
Man ser mig knappt för att jag är så högt upp!
Sen var det dags att åka hem för den här gången, men hoppas att jag lyckas ta mig ut i veckan. Nu är det bara oljning av dörrlister och skotskenan kvar på däck, ja förutom den minutiösa skrubbning som måste bli av. Sen är det dags att ge sig på insidan ordentligt. Det blir kul!
Robin tillverkar mall i förpiken.
Jag började med att kika på en rätt märklig och väldigt ful elinstallation som gick till mastlanternan, den verkade inte fungera, men verkade heller inte farlig så den får vara kvar tills vidare.
Sen gick jag på lite roligare saker. Jag gjorde rent de sista mellan de sista plankorna på sittbrunnsdurken och började sen olja den. Den hann få sig tre lager och även dörren till ruffen fick ett extra lager.
sittbrunnsdurken förre olja.
Sittbrunnsdurken efter olja.
Dörren fick ett till lager kärlek.
Medan jag oljade så gick Robin runt och knackade på däcket för att lyssna efter eventuella ihålliga ljud, som betyder problem. Låter det ihåligt så kan det vara ett tecken delaminering, delaminering innebär att det kommit in fukt mellan skikten av glasfiberväv i plasten vilket försvagar konstruktionen. Det går att åtgärda men är lite meckigt. Som tur var det inget som lätt konstigt så Snorpan verkar vara i ett bra skick, vi konstaterade även att det inte verkade så allvarligt med läckage mellan däck och skrov utan att det snarare var så att klistret under tapeten släppt av ålder, men vi får nog undersöka det ordentligt med fuktmätare när vi får chansen.
Under tiden vi höll på att jobba kom en kvinna och frågade om vi kunde hjälpa henne och hennes man med att bära ut deras mast till kajen så att de kunde göra klart den för påmastning. Vi hjälpte självklart till och blev efteråt bjudna på kaffe och chokladbit. Efter kaffet fick vi komma in och titta i deras superfina 32 fotare, de hade det verkligen ombonat och vi blev ordentligt inspirerade av att se en så fint inredd båt. Det är härligt med hur det känns som att man är kompis med alla andra båtägare helt plötsligt, folk hjälper varandra och hejar när man möts på kajerna.
Efter en eftermiddags slit så tyckte vi att vi var värda lite ordentlig mat och spatserade bort till Bullandö krog. Det blev pasta för min del och en vegatarisk ceasar sallad till Robin, hon fick även en cognac efter maten men det fick inte jag för jag skulle göra något nödvändigt men läskigt efter maten... Vi var tvugna att byta ut vår trasiga windex (mockapären som sitter högst upp i masten och pekar åt det håll vinden kommer ifrån, så man ska veta hur man ska segla.), för att slippa fälla masten så skulle jag klättra upp 12 meter i mastkranen och byta den.
Varsin bild på Bullandö krog.
Vi fick ge oss ut på vår jungfrutur med båten för att komma till mastkranen, turen var väl knappt 100 meter, men jag var ändå ordentligt nervös vid rodret. Läskigt att köra i en trång hamn med en båt som man inte har en aning om hur den svarar på roderrörelser. Men det gick prima, något man inte kan säga om själva windexbytet från början. Efter en bra stunds krångel, med tappade skruvar och en egen liten ombyggnad på 12 meters höjd så gick det vägen.
Jag var ordentligt skakis när jag kom ner, men det var inte så värst farligt där uppe, hade nog världens adrenalinpåslag. Jag kan ju säga att jag inte avundas de som måste upp i masten när de är ute på atlantseglingar eller dylikt.
Jag på väg upp för mastkranen.
Man ser mig knappt för att jag är så högt upp!
Sen var det dags att åka hem för den här gången, men hoppas att jag lyckas ta mig ut i veckan. Nu är det bara oljning av dörrlister och skotskenan kvar på däck, ja förutom den minutiösa skrubbning som måste bli av. Sen är det dags att ge sig på insidan ordentligt. Det blir kul!
Sea sea i segeltorp
Igår blev det tyvärr inget fixande med båten, det blir lätt att man skjuter på det pga den rätt så långa resan... Istället åkte jag och Robin till Sea sea i Segeltorp och kollade på båtsaker. vi fick med oss två böcker, "Vårda din plastbåt" av Björn Peter Behrens och "Arholma-Landsort din guide till skärgårdens öar gäst- och naturhamnar" av Lars Hässler, Lars Granath och Jesper Sannel, den senare boken hade vi fått rekommenderade åt oss av vår båtgranne. Dessutom så letade vi efter förlängare till roderkulten men vi hittade ingen snygg, så vi köpte ett fäste som man använder när man bygger egen förlängare, så vi ska ge det ett försök... Det känns så här i efterhand som att det blev lite dyra impulsköp, men vi kommer nog att ha stor nytta av bägge böckerna.
Jag började att läsa i vårda din plastbåt och fick nästan panik, tänk om alla fel jag läste om finns i min båt!! I sådana fall blir det en dyr historia med många hundra timmar jobb i vinter. Jag får vara glad att vår båt har en genomgående konstruktion av enkellaminat och inte så kallat sandwichskrov. skillnaden ska vara att sandwichskrovet är ett dubbelskrov med något skum i mellan medan enkellaminat är bara ett enkelt laminat. Jag vet inte fördelen med sandwich, kanske har det någon isolerande effekt, nackdelen är i alla fall att på så gamla båtar som våran (35 i år!) så finns det en risk att det kommit in fukt i de olika lagren vilket resulterar i försvagad konstruktion. Men som sagt så ska inte det vara något problem för oss, men det finns nog tyvär 100 andra saker som teoretiskt skulle kunna vara fel...
Idag ska Robin beställa nya madrasser till de dynor vi ska sy, vi kom fram till att vi skulle ha dem 10 cm tjocka i förpiken istället för 7,5 som är brukligt i båtar, lite komfort vill man ju ändå ha. Jag ska efter jobbet åka ut och försöka få lite gjort på båten, det finns tydligen en risk för regn i helgen och då är det inte jättekul att stå ute och hålla på.
Tror att det var allt för den här gången!
Jag började att läsa i vårda din plastbåt och fick nästan panik, tänk om alla fel jag läste om finns i min båt!! I sådana fall blir det en dyr historia med många hundra timmar jobb i vinter. Jag får vara glad att vår båt har en genomgående konstruktion av enkellaminat och inte så kallat sandwichskrov. skillnaden ska vara att sandwichskrovet är ett dubbelskrov med något skum i mellan medan enkellaminat är bara ett enkelt laminat. Jag vet inte fördelen med sandwich, kanske har det någon isolerande effekt, nackdelen är i alla fall att på så gamla båtar som våran (35 i år!) så finns det en risk att det kommit in fukt i de olika lagren vilket resulterar i försvagad konstruktion. Men som sagt så ska inte det vara något problem för oss, men det finns nog tyvär 100 andra saker som teoretiskt skulle kunna vara fel...
Idag ska Robin beställa nya madrasser till de dynor vi ska sy, vi kom fram till att vi skulle ha dem 10 cm tjocka i förpiken istället för 7,5 som är brukligt i båtar, lite komfort vill man ju ändå ha. Jag ska efter jobbet åka ut och försöka få lite gjort på båten, det finns tydligen en risk för regn i helgen och då är det inte jättekul att stå ute och hålla på.
Tror att det var allt för den här gången!
Köpte lite saker...
Råkade gå in en sväng på Clas ohlsson och som vanligt så kom man ut med lite tunnare plånbok. Det blev svart sikaflex för att täta sprickor och springor på teaklister och detaljer, lite småspik för att provosoriskt fästa några lösa hyllor i ruffen och en laddare till iphone/ipad med ciggutagskontakt så att man kan ladda dem i båten. på Ica blev det plåster, russin och en folköl, det är viktigt med lite belöningar när man jobbar!
Varför jag skaffade båt? och hur långt vi kommit.
Ja varför inte? Jag har alltid tyckt om havet och båtar, och det har väl antagligen så länge jag kan minnas funnits någon vilja att ha båt. Jag och min flickvän träffades förra sommaren, våran första vecka förälskade vi oss i varandra under ett seglaräventyr på en väns lilla stortriss. Efter det fanns det väl bara en väg att gå... Vi började prata lite lätt om att skaffa segelbåt någon gång i slutet av vintern, i början av maj hade vi bestämt oss för att satsa och 29:e la vi handpenning på våran vackra Snorpan. Precis innan hade vi varit och tittat på en Ohlson 22 och varit riktigt nära att slå till, men tack och lov så gjorde vi inte det utan istället blev det en RJ:a med högst spartansk inredning och i behov av mycket kärlek.
Så fort vi skakat hand med tidigare ägare så började det planeras vad som skulle fixas, vad vi skulle prioritera och hur vi skulle finansiera det hela.
Jag åkte ut till Bullandö marina (Snorpans hemmahamn) redan dagen efter och försökte skaffa mig en känsla för båten, sorterade lite saker och fotade. det blev även en liten tupplur i sittkojen innan jag for hem igen.
jag vilar lite i sittbrunnen
På Kristi himmelsfärd åkte Jag och Robin ut tillsammans med min bror, vi började med att slipa, skrubba och olja den utvändiga teaken, sen blev det lunch i sittbrunnen. Efter att maten sjunkit ned gick vi till handlarn på Bullandö marina och köpte ett par självutlösande flytvästar som blåser upp sig om man faller i plurret.
Vi upprepade proceduren på söndagen samma helg, jag och brorsan slipade och Robin började med att göra rent träplanken som legat på sittbrunnsdurken, något som visade sig inte var helt lätt. vi upptäckte också att det var stopp i självlänsen, så vi måste komma på något finurligt sätt att lösa det på, någon som har några tips? Villiam lämnade mig och Robin själva tidigt på kvällen och vi fortsatte en stund med jobbandet innan vi gick bort till Bullandö krog och tog ett glas, den verkar supermysig och det finns helt klart en chans att man både avnjuter någon måltid och sänker ett par kalla där i sommar.
igår åkte jag ut igen ett par timmar, oljade listerna i sittbrunnen och handtagen (heter säkert något annat på båtspråk) på rufftaket. Jag slipade också dörren till ruffen och började olja den. Den var ordentligt törstig och jag tror nog att den aldrig blivit oljad förut, jag hann med tre lager och den behöver nog ett par till innan jag är nöjd.
Ruffdörren får sitt första lager teakolja
Dörren efter tre lager olja
Sen uppfann jag en specialborste för att kunna skrubba mellan plankorna i sittbrunnsdurken (durk är golv på båtar)
av två matknivar, ett par decimeter silvertejp och en sönderklippt skrubbsvamp. Tyvärr råkade jag klippa mig i handen när jag skulle klippa till svampen och upptäckte då att vi inte hade några plåster i båten, det måste införskaffas pronto! Nästa båtbesök blir förhoppningsvis imorgon, då ska jag olja dörren ett par omgångar till, ge mig på dörrkarmen och eventuellt sätta i sikaflex (nåtmassa) i sprinorna mellan teakplankorna, måste bara komma till Clas Ohlsson i såna fall.
Min fantastiska uppfinning och plankorna som ska skrubbas.
Den inte alltför svåra skadan jag ådrog mig under arbetet...
Så fort vi skakat hand med tidigare ägare så började det planeras vad som skulle fixas, vad vi skulle prioritera och hur vi skulle finansiera det hela.
Jag åkte ut till Bullandö marina (Snorpans hemmahamn) redan dagen efter och försökte skaffa mig en känsla för båten, sorterade lite saker och fotade. det blev även en liten tupplur i sittkojen innan jag for hem igen.
jag vilar lite i sittbrunnen
På Kristi himmelsfärd åkte Jag och Robin ut tillsammans med min bror, vi började med att slipa, skrubba och olja den utvändiga teaken, sen blev det lunch i sittbrunnen. Efter att maten sjunkit ned gick vi till handlarn på Bullandö marina och köpte ett par självutlösande flytvästar som blåser upp sig om man faller i plurret.
Vi upprepade proceduren på söndagen samma helg, jag och brorsan slipade och Robin började med att göra rent träplanken som legat på sittbrunnsdurken, något som visade sig inte var helt lätt. vi upptäckte också att det var stopp i självlänsen, så vi måste komma på något finurligt sätt att lösa det på, någon som har några tips? Villiam lämnade mig och Robin själva tidigt på kvällen och vi fortsatte en stund med jobbandet innan vi gick bort till Bullandö krog och tog ett glas, den verkar supermysig och det finns helt klart en chans att man både avnjuter någon måltid och sänker ett par kalla där i sommar.
igår åkte jag ut igen ett par timmar, oljade listerna i sittbrunnen och handtagen (heter säkert något annat på båtspråk) på rufftaket. Jag slipade också dörren till ruffen och började olja den. Den var ordentligt törstig och jag tror nog att den aldrig blivit oljad förut, jag hann med tre lager och den behöver nog ett par till innan jag är nöjd.
Ruffdörren får sitt första lager teakolja
Dörren efter tre lager olja
Sen uppfann jag en specialborste för att kunna skrubba mellan plankorna i sittbrunnsdurken (durk är golv på båtar)
av två matknivar, ett par decimeter silvertejp och en sönderklippt skrubbsvamp. Tyvärr råkade jag klippa mig i handen när jag skulle klippa till svampen och upptäckte då att vi inte hade några plåster i båten, det måste införskaffas pronto! Nästa båtbesök blir förhoppningsvis imorgon, då ska jag olja dörren ett par omgångar till, ge mig på dörrkarmen och eventuellt sätta i sikaflex (nåtmassa) i sprinorna mellan teakplankorna, måste bara komma till Clas Ohlsson i såna fall.
Min fantastiska uppfinning och plankorna som ska skrubbas.
Den inte alltför svåra skadan jag ådrog mig under arbetet...
Presentation
Jag har skapat den här bloggen som en del av mitt projektarbete för gymnasiet (komvux) som jag skriver på NTI-skolan. Bloggen kommer att handla om hur jag förbereder mig och min nya segelbåt (S/Y Snorpan, en fantastiskt vacker rj85) för en tvåveckors seglats i Stockholms skärgård tillsammans med min flickvän och sambo Robin.
En kort presentation av mig är väl på sin plats, Jag heter Sam och bor i Stockholm är 22 år gammal och har alltid tyckt om havet. Jag bor tillsammans med min flickvän, jag har en lillebror som även han har båt (Seacat 20), min mamma bor i Grekland och min Pappa jobbar som lastbilschaufför.
Och så en av båten:
S/Y Snorpan är en rj85 (nr: 198) byggd 1976, hennes skrov är mörkblått.
tekniska data:
| Längd | 8,55 m | |
| Bredd | 2,05 m | |
| Djup | 1,26 m | |
| Deplacement | 2 150 kg | |
| Blyköl | 1 230 kg | |
| Storsegel | 16,4 kvm | |
| Fock | 9,8 kvm | |
| Maxgenua | 20 kvm | |
| Spinnaker | 50 kvm | |
| Lys | 1,03 | |
(lånad från www.rj85.nu) I nästa inlägg ska jag beskriva bakgrund och vad vi gjort hitills. Sam |
||
